torsdag 10 mars 2011

Kyoto

Det har varit väldigt dålig uppdatering från min sida, både vad gäller bilder och vad jag har för mig här borta. Här kommer ett försök till bättring....
 Först och främst måste jag bara säga att Japan är bäst, bäst, bäst!! Sanna om du läser det här, Kina kan slänga sig i väggen! Jag vill aldrig åka härifrån, eller bara nästan, Hawaii är ju nästa anhalt och det vill man ju inte missa. Men får ni chansen åk till Japan!
Jag lämnade som sagt Tokyo för Kyoto i måndags och efter lite mycket festande så var det skönt att komma hit (läs jag börjar bli gammal), här är tempot långsammare och det är mer kultur som står på schemat.
sen kväll/tidig morgon på väg hem, japanen är en random snubbe vi träffade på i hissen
I morse fick jag ett ryck och bestämde mig för att gå upp tillsammans med de andra morgongökarna i mitt rum (de kliver upp runt 7!) Och plötsligt händer det, jag får akut lust att gå ut och jogga. Wihoo jag skiter i om mina hälsenor protesterar vilt (vilket de gjort sedan Shanghai) här ska joggas. Jag lyckas skramla ihop 3 km och kan inte bara annat än garva åt mig själv, japp formen får nog jobbas lite på. Tänker på syster som precis åkt 9 mil vasalopp, en bit kvar om man säger så!

Därefter har jag traskat över halva stan för att komma till ett tempel strax utanför staden på ett bergsparti. Det består av stora träpålar som sitter på rad i en lång promenad runt berget.


Vid starten av backen, mössan åkte snabbt av!


På väg uppför, bakom en grupp japanska skolbarn


 Envis som jag är måste jag klättra runt hela området. När jag är påväg uppför den tyngsta stigningen blir jag omsprungen av en hel grupp japaner som är ute på träningspass. Jag flåsar som Agda 85-år och de studsar lätt som bergsgetter uppför!! Mellan träden kan man dock skymta fin utsik över Kyoto och det är väl värt det.

På väg nedför igen
Det är trötta ben som bär mig nedför, både knä och hälsenor protesterar nu högljutt. Smart planerat där av mig, allt på en gång! Jag blir lycklig när jag hittar en tågstation, hade nog inte orkat gå hela vägen tillbaka. Nu är jag tillbaka på hostelet och kommer inte röra mig ur fläcken mer idag. Har jag inte träningsvärk imorgon kommer jag döpa om mig till superwoman!!

2 kommentarer:

  1. Heja superwoman! Hur gick det med träningsvärken? Jag har också träningsvärk, men av att stå! Det är hårt att stå still på en mässa en hel dag.. ;)

    SvaraRadera
  2. Hmm, jag är tveksam... Men det blir nog en sväng förbi japan i höst så då får jag se :)
    Skönt att du klarade dig undan jordbävningen!! Kram

    SvaraRadera