Sensation

Här kommer en bildbomb från helgen då Isabelle och Caroline var här.

Fullt med vitklädda människor som alla var på väg till Sensation.
(På Sensation måste alla vara vitklädda.)

Taggade till tusen!

Sensation! Vi och 25000 andra danssugna människor.

Grym show och  musik, vi dansade nonstop i 7 timmar!

Lyckliga tjejer.

Slitna Converse! Efter att ha hängt med mig på arvikafestivalen, Storsjöyran och två Sensations så var jag tvungen att inse att inte ens en omgång i tvättmaskinen och fem lager silvertejp kunde rädda dem. Vi har nu gått skilda vägar!

Världens finaste ring som jag fick av Caroline, jag har på mig den jämt!

En helt underbar helg som var alldeles för kort för min smak!
Jag skulle helst vilja ha Caroline här jämt.

Varför renovera ett kök men inte sätta i en fläkt??

Där jag bor nu är det ett nyrenoverat kök. Gott så, men de djävlarna kom inte ihåg att sätta i en köksfläkt när de höll på!
Jag som hatar doften av matos håller på att gå i taket varje gång det ska stekas något i köket. Just nu är det en total blårök i köket som sakta sprider sig till min tvätt som hänger på tork i vardagsrummet.

Gahhhh!!

"Dance is the language of the soul"

Sen jag kom hit har jag längtat ihjäl mig efter den här helgen. Idag kommer bästa Caroline och ikväll ska vi på Sensation tillsammans med Isabelle.
Carro och jag har under hösten varit ute varje helg och dansat non stop till stängning. Som jag har saknat henne och att få dansa!!

Vackert.

Miss you

Det här hittade jag på Sannas blogg och eftersom det är exakt så jag känner idag så kopierar jag det helt fräckt.

I miss you. Not in some
cheasy let's hold hands and
be together forewer way.
I just miss you. Plain and simple.
I  miss your precence in my life.
I miss you always being there for me.
I miss my best friend.

Danskjävlar!

Fick det här klippet skickat till mig för ett par dagar sen. Exakt så här kände jag förra lördagen då en riktig surgubbe på tygbutiken förstörde min dag.

 Danskjävlar

Men i övrigt trivs jag väldigt bra här!

"Welcome to the shower from hell"

Jag har nu nästan packat upp allt och kommit i ordning.
2 dagar på skolan avklarade med privat(!) undervisning, imorgon och på torsdag kommer vi vara hela två elever..... Men mina vänner, jag måste få dela med mig av något helt annat i detta inlägg:
Mitt badrum. Eller som Alex uttryckte det efter att ha tagit en dusch där innan han åkte hem, "welcome to the shower from hell".

Observera att detta är status på badrummet efter att ha sanerat med 1 flaska klorin!!

Jag har nog aldrig mött ett så litet badrum, det mäter för att vara exakt 1x1,20 m!! Det betyder i princip att man duschar på toan. Eftersom duschmunstycket är uråldrigt så läcker det åt alla håll och kanter = det blir blött överallt, till och med ute i hallen.... Varmvattenberedaren lever sitt eget liv och är ömsom varmt/kallt och som grädde på moset bor där en ziljarders massa feta silverfiskar som förgyller min vardag.
Jag som har fotfobi och allmän skräck för äckliga badrum vägrar duscha där inne utan badtofflor på, så är det bara. Addes och Alex lyxrenoverade badrum är en avlägsen hägring, jag ser framför mig minst en timmes långdusch där när jag är hemma en sväng i december!

Aj

Man vet att man är trött när man kliver upp på morgonen och istället för att ta ögondroppar tar nässpray i ögat...... Aj!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Köpenhamn

Snart är det dags, på söndag flyttar jag ned till Köpenhamn!
Det ska pluggas lite igen, den här gången herrskrädderi och historiska dräkter och kostymer.
Det är med skräckblandad förtjusning jag åker, inte så mycket för att flytta till ett annat land, utan för tempot på skolan. Det är superkomprimerat och helt okänd mark för mig, prestationsångesten är redan hög så det skriker om det men fasen vad roligt det ska bli!!
De sista dagarna som är kvar nu försöker jag hinna klart med allt jobb, strukturera och packa det jag behöver och samtidigt umgås så mycket med nära och kära som jag bara kan klämma in.
Men sen lovar jag att det ska bli lite bättre uppdatering på bloggen *host*, hoppas jag i alla fall....

Skogsmulle

Det har blivit dags för mig att öva på mina skogsmulleskills igen.
Jag och syster ska bege oss till Gotska Sandön imorgon. Det ska bli kul, framförallt att få spendera tid med syster, vi har hunnit ses en gång sen jag kom hem från min resa, så vi har en del att ta i kapp!

Storsjöyran

Sen i onsdags har jag tillbringat dagarna på storsjöyran i Östersund.
Kanonväder, sköna människor och en hel del hyss..... det gäller att inte däcka någonstans för då kan man plötsligt vakna upp på annorlunda sätt....

Festival precis som det ska vara!



For all we know, we might not get tomorrow, lets do it tonight

Evigheter sen jag bloggade..... Bloggen kommer leva vidare dock, jag ska nämligen iväg på nya äventyr i höst. Ni får veta mer när allt är spikat!
Jag har flängt lite överallt sen jag kom hem, Köpenhamn, Göteborg, landet, Kopparberg och Operan på Skäret, samt Kalmar och hälsa på bästa Ann.
Igår dansade vi hela natten lång och jag haltade hem med blåsor på fötterna vid sexsnåret imorse med ett fantastiskt lyckorus i kroppen.
Christian drog runt som årets virvelvind på klubben och drog med alla upp på dansgolvet och jag har hittat min perfekta partner in crime - Carro. Hon älskar precis som jag att dansa och jag ser fram emot många roliga nätter på dansgolvet!

Svettigt värre!

Hem och vidare igen

Tiden snurrar på och jag har hunnit landa hemma, tvätta i 4 dagar (ja det är sant!) packa om och åka ned till Köpenhamn och vidare till Göteborg där jag är nu.
Min resa har varit fantastisk och underbar på alla sätt och vis.... Jag har träffat massor av människor, några som jag bara pratat med någon minut, andra som kommer bli vänner för livet. Alla har berört mig på sitt sätt.
Jag har fått se och uppleva fantastiska saker som jag kommer bära med mig vart jag än går, jag har växt och utvecklats som människa och framför allt har jag haft galet roligt.
Nya idéer och mål har kommit till och nu är det dags för mig att se till att saker sätts i rullning och blir verklighet, att jag fortsätter framåt och utmanar mig själv till att utvecklas.

Målet är att kunna säga samma sak när jag blir gammal som Marina (en charmerande äldre dam på 75 år som jag delade rum med i San Diego) sa till mig:

                                                          "I had a grand life, I did it all"

Då bakgrundsbruset upphör och allt bara blir stilla....

Jag är en rätt rastlös person, som på något sätt alltid längtar bort till något annat. Så har det alltid varit, i och med den här resan där allt ändras från dag till dag har jag lärt mig mer att leva här och nu (inte så svårt då allt är så bra).
Men det finns ett speciellt tillfälle då allt upphör att snurra och jag uppslukas av stunden, då jag vill trycka på pausknappen och bara stanna i stunden för evigt:
När jag kliver in på en teater och får se en pjäs, musikal eller favoriten contemporary dance....
I lördags var jag på en dansföreställning och det var så fantastiskt jävla bra. Som min syster sa då vi lämnade Bounce sista föreställning i Globen förra våren: "man blir typ hög på dans", det är väl det närmaste jag kan komma en förklaring.
Det blir allt mer klart för mig att det är inom det här området jag ska jobba med mitt skrädderi.....

Nedan ser ni en av mina favoritklipp från So You Think You Can Dance, med favvoartisten Sarah Bareilles som just nu går på repeat varje dag.....

In these deep city lights, girl could get lost tonight

Fantastiska dagar och för korta nätter, imorgon drar jag vidare till min favorit New York....

Uppe på taket på grabbarnas hostel

Sista tre veckorna!!

Hjäääälp var tar tiden vägen? När jag begav mig ut på den här resan kändes 4 månader som en evighet, nu plötsligt är det bara 3 veckor kvar!!
En del (oerhört liten ska tilläggas) av mig tycker att det ska bli härligt att komma hem, men att resa är en av de bästa sakerna jag vet och jag vill inte att det ska ta slut! Det farliga med att ge sig ut på en sån här resa är att man hittar så mycket fler ställen man vill åka till (och åka tillbaka till, jag tänker på Japan) när ska man ha tid att göra allt?
Jag kommer komma hem mer splittrad än någonsin, jag har tusen idéer på vad jag vill göra med mitt företag, satsa på egen ateljé, om jag vill jobba utomlands i alla fall, ska det bli London eller någonstans i Australien (marknaden där är grym just nu)..... åhh jag vet att jag kan göra allt men i vilken ände börjar man? Vad tar man först? Äh det ger sig väl.... behöver bolla lite med folk hemma känner jag =)

Jag har förflyttat mig till San Diego och vidare till Santa Barbara där jag nu befinner mig.
De hostel jag bodde på i San Diego visade sig vara invaderat av pensionärsdjävlar! Det var rena rama maffian, tanterna var värst! Så de få av oss som inte var i halvdött stadium hittade varandra och har haft det hysteriskt roligt, mycket tack vare Lukes komiska förmåga. Point Loma är för evigt omdöpt till Point Lamea...

Vi började med en tur på San Diego Zoo, det bjöd på allt från pandor, flamingos och giraffer, men priset tog nog den här bergsgorillan som efter toalettbesök kände att han behövde rensa lite.....


Observera var han har handen....

Frugan var mindre imponerad.....

 Vi gick på baseball match vilket var riktigt roligt! Jag hoppas kunna se matchen mellan Yankees och Red Sox i NY, de är de två lagen som toppar ligan.

De sköna människorna jag hängde med!

Men det var jäkligt kallt....

Det här med soliga Californien kan ni glömma!! 

 Sista kvällen fick vi för oss att vi skulle imitera "the old people", jag vet inte hur många bilder vi tog men Armina och jag började skratta hela tiden på alla bilder. Den nedanför är väl det närmaste vi kom....

Luke, till höger är ju den som lyckas bäst....
Han är förövrigt nybakad advokat, vilket man inte kan tro vid första ögonkastet!

Annars såg det mest ut såhär....

Den sista veckan har varit en av de roligaste på den här resan, mycket tack vare de fina människorna jag hittade i San Diego. Jag har skrattat konstant, kinderna värker än! Grabbarna är nu i San Francisco, så jag hoppas kunna möta upp dem imorgon när jag kommer dit.
Armina bor i Danmark, så förhoppningsvis kommer vi kunna ses mer framöver. Troligen redan om en månad då jag och lite folk (om det fortfarande finns biljetter kvar) ska ned till Köpenhamn på en grym circusföreställning.... japp ni ser, redan 5 dagar efter jag har kommit hem ska jag iväg på ett kort äventyr... var ska detta sluta??

Fantastiska Grand Canyon

Ja, hur ska jag summera det här?? Helt omöjligt, så mycket olika intryck att sortera så jag vet inte riktigt vad jag ska säga....
Så jag tar det från början: Efter en lång natt på tåget med ytterst lite sömn (japp ännu en skum snubbe!! Vågade inte riktigt sova ifall han skulle få för sig något) så föll jag i djup sömn sista biten med shuttlebussen. När jag vaknar befinner jag mig mitt i skogen och känner mig något desorienterad.
Det löser sig snabbt när jag får bäring på stället jag ska bo på, det visar sig att mitt rum redan är klart (klockan är 10 på morgonen) och jag får checka in.
Den gigantiska sängen lockar verkligen men nyfikenheten vinner den här gången och jag beger mig ut.... till full snöstorm!! De där extra varma kläderna som jag har släpat på de senaste 3 månaderna kommer äntligen till användning.
Efter en snabb lunch har snöandet nästan upphört och jag hoppar på en av bussarna som trafikerar parken för att ta mig till utkikspunkterna längs med south rim. Jag försöker mig på att fota utsikten, men blir väldigt frustrerad när bilderna inte alls blir lika bra som det som ögat ser....


Det är ju bara så mäktigt!

Efter att ha promenerat tillbaka längs med stigarna vid south rim störtdyker jag i sängen. Tanken på att jag ska kliva upp vid 5 morgonen därpå lockar inte alls!

Jag segar mig upp ur sängen och ett par blodsprängda ögon möter mig när jag tittar i spegeln, hua.. Jag piggnar snart till eftersom jag vet vad som väntar mig denna dag, jag har nämligen bokat in mig på turernas värstingtur kring Grand Canyon.

Turen börjar med en flygtur över Grand Canyon bort till staden Page. Efter att ha lyft från flyplatsen vänder piloten direkt om, hon meddelar att de har fel på några instrument och måste landa igen. Efter ca 10 minuters meckande så lyfter vi igen, med samma plan!! Kändes ju sådär safe....

Det var den här plutten vi flög med...

Men vi glömmer nog alla oron rätt snabbt när Grand Canyons vidder sprider ut sig under oss.

Långt där nere ringlar sig Colorado River fram.

Dammen vid Lake Powell

 Efter ca 1 timmes flygning med otrolig utsikt landar vi i Page, där möts vi av Leonard, eller Sleepy Horse som är hans Navajo name. Han tar oss till Antelope Canyon. På ett sätt ännu häftigare än Grand Canyon då jag är en nörd för balla former.


Så coola former...

Leonard arrangerade och fotade denna bild....



Ett hjärta!

Här börjar jag förbanna min lilla digitalkamera, önskan efter en systemkamera är stor!!  Med hjälp av Leonard fick jag några bra bilder trots allt. Jag bestämmer mig där för att en systemkamera ska få följa med mig hem från NY.
Efter att ha tagit oss igenom dessa balla formationer pratade Leonard lite om Navajo traditions, väldigt tänkvärda ord. Sen bjöd han oss på sång och flöjt innan han tog oss tillbaka till bussen som skulle föra oss till nästa ställe.
Det är nu dags för att åka båt på Colorado river, vi börjar turen nedanför dammen som vi flög över tidigare.



Undrar hur mycket betong som gick åt?



Återigen får vi beskåda Grand Canyon ur ett nytt perspektiv.

Vi åkte på den lugna delen av floden...

Vi spenderar ett par timmar på floden och åker i sakta mak framåt.

Jag får en plötslig lust att paddla kajak här.... syster vad säger du??

Vi passerar tältplatser och en herrans massa platser där diverse filmer har spelats in innan vi lägger an en strand och stannar på lunch. Här utspelar sig drama nummer två för dagen då en av båtarna glider ur sandens grepp och försvinner nedför floden. En andfådd guide kommer springandes och kastar sig i båten som ligger kvar. Turisterna som sitter på båten och äter sin lunch får följa med, med ett fast grepp om sin mat, för nu går det fort!! Allt går bra och de återvänder med två båtar och vi kan fortsätta vår tur.

Sista biten tillbaka går via buss. Jag som har evinnerligt svårt att hålla mig vaken vid olika transportmedel faller in i en skön sömn (som tur är går det mesta av bussturen över dersert land så det är inte så mycket att titta på). 12 timmar efter att jag startade i morse är jag så tillbaka uppe på south rim, tittar snabbt på klockan och inser att jag hinner ta mig ut till klipporna för att kolla på solnedgången. Väldigt vackert och ett fint avslut på dagen!

Trött men glad!

Efter att ha letat mig tillbaka i mörkret med min nyinköpta ficklampa stupar jag återigen i säng. Jag överväger för en kort stund att gå upp och titta på soluppgången men ger vika för mitt sömnbehov. Det är det som är det fantastiska med den här resan. Jag får göra precis som jag vill och när jag vill, utan måsten och pekpinnar!! Det är otroligt skönt (och lärorikt) att kunna sätta sig själv i första hand för en gångs skull=).

Sista dagen i Grand Canyon bjuder på strålande sol och värme. Jag börjar dagen med ett besök på postkontoret, ännu ett paket ska skickas hem.... Det här med min packning kan vi nog ta i ett eget inlägg sen, det är en historia i sig!

Sedan tar jag mig till den del av south rim som jag inte hunnit titta på än. Det blir en perfekt promenad tillbaka innan jag måste stuva in mitt pick och pack i shuttlebussen igen.

Jag har haft några fantastiska dagar i Grand Canyon som definitivt gav mersmak och en önskan om att återvända hit för längre äventyr!

Skogsmulle

Att jag inte är en lika inbiten skogsmulle som min syster vet vi ju alla, man skulle nog kunna kalla mig en skogsmulle light eller kanske till och med en skogsmulle wannabe...
Något som jag mer definitivt kan kalla mig är kulturnörd. Allt som går under epitetet kultur - konst, dans, film, teater, museum, you name it - slukar jag som en hungrig gnu! Efter två månader på Hawaii, som bjöd på fantastiska naturupplevelser, har jag den här veckan i L.A gottat mig i otaliga museumbesök, dansföreställningar, streetfestivaler och allt annat som hör till. Här nedan kommer en bildbomb från veckan som gått:

Art in the street, grym utställning

Beroende på hur man flippar dörrarna så kan man skapa olika bilder




Grym bildserie från ursprunget av skateboardkulturen



Baywatch! En institution i sig själv;)



Soon coming to a gym near you.... älskar karaktärerna som finns här



Killen i neondressen var bara bäst!





Rodartes utställning med klänningarna från Black Swan...
Så fantastiskt fina... stod och glodde på dem i en evighet!



Veckan har bara varit bäst! Jag känner mig nu redo för att vara skogsmulle igen, Grand Canyon väntar....

Welcome to the concrete jungle

Jag har nu bytt Hawaiis gröna djungel mot betong-djungeln i L.A och till ett betydligt högre tempo. Vilket är välkommet, jag har nästan varit 2 månader på Hawaii och det var faktiskt riktigt skönt att få byta miljö igen.

Sista veckan på Hawaii gick ruskigt fort, mycket tack vare besök från Sverige. Med två wingmen i superman-mantlar tog vi Waikikis nattscen med storm i lördags!

Vad säger man? Hur idén uppstod är mycket oklart...

Det blev i alla fall en sjukt rolig kväll men när jag klockan 4 på morgonen fick en total kärleksförklaring av en snubbe kände jag att det var dags att dra sig hemåt. Börjar faktiskt undra om jag har någon sorts magnet som drar till sig dårar hela tiden??
Denna misstanke bekräftades ännu mer idag då nästa mysko snubbe kom fram då jag satt och fikade.
Han började prata om att han höll på med musik och att han ville att jag skulle lyssna på hans musik/vara med i hans musikvideo/hjälpa honom promota hans musik om han skulle ta sig till Europa men framförallt vara hans vän. Kanske kunde vi gå ut och ta en drink ikväll? WTF... vad är det här? Måste jag i fortsättningen gå med blicken naglad i backen för att undvika folk?
Är det bara jag som råkar ut för sånt här, eller händer det er andra också?

Epic

Sedan jag skrev sist har jag förflyttat mig till Big Island. Det här är en ö som man definitivt inte ska missa om man åker till Hawaii, det finns så mycket att se och göra här!
Ön har 5 vulkaner varav en har haft ett konstant utbrott sedan 1983, just nu är den ganska lugn och enda sättet att få se lite lava är genom att flyga helikopter över vulkanen. Denna vulkan är förövrigt världens högsta berg. Japp ni läste rätt, om man mäter från dess bas under vattnet vill säga.

Det gäller att ha koll på grejerna

Lavan har förstört mycket, ett ensamt hus står kvar.
Han bor kvar!! Till närmaste väg är det en 4 timmars hike.

Lava!

Att få se lava live har varit en sak på min jag-måste-se-innan-jag-dör-lista, att sedan få se den via helikopter var ju inte helt fel. Trodde inte mycket skulle kunna toppa det här men ack så fel jag hade.

Igår åkte jag nämligen upp på en annan vulkan, Mauna Kea 4200 möh och tittade på solnedgången. Så jäkla maffigt, tillsammans med de 13 stoooora teleskop som finns på toppen fick man en känsla av att vara på månen. Faktum är att innan månlandningen så övade de på Mauna Kea just för att miljön är väldigt lik.

Ett av teleskopen

Kallt på toppen, som tur var fick vi låna vinterjackor

Visst får man lite mån-känsla?

Solnedgången

När det sedan blivit mörkt så åkte vi ned till något behagligare höjd och temperatur på 2000 möh för att titta på stjärnorna. Det är ju inte som hemma direkt, man ser så otroligt mycket mer stjärnor här i och med att det är så lite bakgrundsstörning. Sen att få titta närmare på stjärnor, Saturnus och andra galaxer i teleskop gjorde saken ännu bättre. Tanken på att de ljus vi ser idag kommer från 57 miljoner ljusår bort (en av galaxerna vi tittade på) är ganska svindlande.

Superlativen räcker inte till, det var magiskt, eller helt enkelt - Epic.

Lulu the pig, dårfinkarna och jag

Jag har nu tagit mig till Maui och brutalt blivit utkastad i hostelvärlden igen. Från det superfräscha och kliniskt städade hostelen i Japan till USA, där standarden inte är på samma planet...
Får jag presentera Lulu- the pig, ett av de husdjur som bor på detta hostel. Hon är jäkligt stor och höll på att skrämma livet ur mig första morgonen då hon stormade in genom dörren och tittade uppfodrande på min mat.

Lulu's favoritplats är bakom soffan

Att USA har en stor ansamling dårfinkar är ju ganska känt, det visade sig att de även bodde en sådan här. Första dagen när jag pratade med honom verkade han lite udda men helt okej, men så igår... Antingen hade han tagit något eller så var han bara paranoid, började prata om att folk försökte pressa honom på pengar och att de förföljde honom på stan. Han började sedan skicka lappar under min dörr (jag tog ett privat rum efter första natten, så att man i alla fall kan stänga dörren om sig) om att jag skulle ringa hans fru i Canada och jag vet inte vad, scary shit. Som tur är checkade han ut igår för att flyga hem, så jag hoppas att jag inte träffar på honom igen!
Annars är Maui väldigt fint med betydligt lugnare tempo.

Härlig strand jag var vid igår