Do you have a relevation?

Så lät det när jag checkade in på hostelet, det kommer nog bli många roliga språkmissar under den här resan!  Det här hostelet är lite som bakvända världen, det är svinkallt överallt och alla går med ytterkläder på inne. Men i rummet så finns det värme och för mig som har överslafen innebär det tropisk hetta. De som sover under har det betydligt svalare och är frusna av sig (italienare) så de ökar hela tiden på temperaturen.

Trött som ett aber gick jag och la mig tidigt igår, det gick sådär att sova. Utöver den jobbiga värmen så är min ena rumskamrat förkyld och har legat i sängen det senaste dygnet, han hostar och rosslar stup i kvarten. Vårat rum ligger precis ovanför hostelets bar, där spelar de rockmusik in på småtimmarna.  Precis när jag har slumrat in kommer det för att byta lås på mitt skåp eftersom det inte fungerade, nästa försök till att sova påbörjas. Då rullar nästa rumskamrat in, modell 50 årig dam. Hon verkar inte så farlig tänkte jag och slumrar oroligt vidare. När sedan hennes man dyker upp runt 2 snåret bryter helvetet löst, det är nästan så att snarkorkestern i Amsterdam överträffas men bara nästan. Mina smått desperata försök att rucka på sängen för att få henne att vakna till är verkningslösa, sågverket ångar på tillsammans med mina övriga rumskamrater.

 Irritationen stiger och jag förbannar mitt guldfiskminne, öronpropparna är med, men nedpackade någonstans i min ryggsäck som numera är inlåst. Sen kommer jag på att ipoden ligger i lilla väskan, jag låter Jack göra mig sällskap i natten.  Med Jacks sköna stämma känns allt mycket bättre och efter ett tag börjar jag slumra till igen. Dock vaknar jag igen då jag känner lukten av rök, obehaglig till mods tar jag mig ut i korridorerna för att pejla läget. Vid närmare eftertanke så kommer jag på att det luktar koks, såklart att de eldar med kol, vi är ju i Kina! Lukten avtog och efter att ha kollat av diverse brandlarm och brandsläckare kryper jag tillbaka ned i sängen. Efter någon timme vaknar jag igen av ett vrål från min mage, det är nästan 24 timmar sedan jag åt, inser att jag aldrig kommer kunna somna om (en Veronica på tom mage är aldrig en hit) så jag hasar mig ut de 200 meterna till närmsta kvartersshop och hittar lite föda. Med rumskamrater ute ur rummet och en mättad mage somnar jag nöjt i 1,5 timme, sen tar nyfikenheten över, måste ut och kolla in läget.

Har idag varit runt och kollat i området där jag bor, the bund och sedan ner mot people’s square.

Jag känner mig uttittad vart jag än går, börjar bli fundersam på varför när jag kommer på vilka skor jag har på mig – de är delvis neonkorallfärgade, ett färgval som verkar helt främmande för Shanghaineserna. Varför vara så tråkig, det är kul med färg!

Efter en paus på en bänk i ett köpcenter, där jag självklart slumrar till (säg en plats jag inte kan somna på?) Inser jag att det nog måste bli en tidig kväll igen. Men jag är laddad inför natten, öronpropparna är framtagna liksom ipoden, jag har dessutom smygsänkt temperaturen något.

Wish me luck!

Vett och etikett på flyget

När du ska ut och flyga ser du till att ta en dusch, glöm för allt i världen inte att ta på deon. Sen tar du på dig rena kläder, ta inte den där tröjan du har skunkat runt i den senaste veckan, lyxa till det lite och ta en sprillans rentvättad. Lider du av extrem fot odör, behöver du inte dela med dig av den till andra, behåll skorna på. Sitt inte och riv loss hud flagor från din hårbotten och strö på golvet runt dig.

Vadan detta?

Mest vad jag satt och tänkte på under flygresan till Munchen. Som tur var så slapp jag den stinkande mannen, han skulle bara lägga upp sina saker på hatthyllan där jag satt, sen satt han ett par rader bak så jag slapp odören, Men jag lider med den person som var tvungen att sitta bredvid honom bara! Däremot så satt det en tjej på andra sidan gången som satt och pillade loss halva hårbotten kändes det som, inte så najs.

För övrigt kan jag inte rekommendera Lufthansa för långflyg, det är minimalt med plats! Jag med mina 158 cm är inte speciellt lång, men när personen framför fällde bak sitt säte så hade man bordet i magen. Det var inte som Singapore airlines direkt! Innan jag åkte skämtade Christian om att jag säkert skulle hamna bredvid en stor fet tysk.  Nix ingen tysk, men likväl en stor fet polack! Vilket betydde att jag var helt inklämd då jag hamnade i mitten. Eftersom man inte väcker den björn som sover så fick jag vänta tills han själv reste sig upp. Gissa hur stor kramp jag hade i rumpan? Har något som liknar träningsvärk i den idag. Men Polacken visar sig vara en trevlig prick då han ordnar med frukost och dricka då jag lyckats krångla mig ut till toan precis när frukostserveringen skulle börja.

Allt som allt gick flyget och säkerhetskontrollen supersmidigt. Att man dessutom kan åka tunnelbana direkt från flygplatsen till vandrarhemmet för bara 7 kronor känns ju bra.

Flight time

Nu har jag lyckats prångla ned allt i väskan, det som inte såg så mycket ut från början, visade sig vara mer än jag trodde. Efter ännu kraftigare ransonering så har jag precis lyckats få ned allt (hur det ska gå med all shopping är oklart). Efter ett oroande tips från Christian kollade jag upp vilka bagageregler som gäller.

Nya bud, jag som flyger ekonomiklass får checka in 1 väska på 20 kg, thats it.... wtf?? hur ska detta hålla, vi vet ju alla att jag brukar släpa med mig det mest konstiga prylar när jag är ute och reser, läs 3 st 1 meters höga ljusstakar, provdocka, you name it, det mesta har fått följa med hem. Antingen kommer jag bli storkund hos det lokala postkontoret, eller så får man snällt betala övervikten på flyget.

Ha det bäst här hemma!

A woman needs her shoes

Ja så var det ju det här med packning.... vad tar man med sig när man ska vara borta i 4 månader?? Dessutom kommer det vara både vinter och sommar, det försvårar det hela en aning.
 För att inte tala om vilka skor man ska ta med sig. Ni som känner mig vet ju att jag har en förkärlek för skor, trots två skoskåp hemma står lika många undanstuvade i garderoben....
Just nu ligger allt utspritt på golvet i fina högar, men jag kände mig något lugnad av syrrans kommentar när hon var förbi, "det här var ju inte så mycket".

Nä det här ska nog gå, jag är ju en jäkel på att packa!